Sparat under: Fakta
-
Yta: 391 000 km2
-
Folkmängd (2006): 13,1 milj. inv.
-
Huvudstad: Harare (1,5 milj. Inv.)
-
Språk: Shona, Engelska, Ndebele
-
Statsskick: Republik
-
Statsöverhuvud och regeringschef: Robert Mugabe (president)
Sparat under: Språk och befolkning
De mindre bördiga områden som avsattes för afrikansk bosättning uppvisar relativt höga befolkningskoncentrationer. I de senare områdena har det ökade trycket genom en hög befolkningstillväxt lett till ökade försörjningsproblem med åtföljande markförstöring i form av erosionsskador. År 2005 uppskattades spädbarnsdödligheten till 62 per 1 000 levande födda barn och medellivslängden till 40 år för män och 41 år för kvinnor. År 2005 bodde 34 % av befolkningen i städer, av vilka Harare (1,5 milj. inv., 2005), Bulawayo (699 400), Chitungwiza (340 400), Mutare (184 200) och Gweru (146 100) var de största. 80 % av Zimbabwes befolkning är det shonatalande folket. Ndebele är de näst största folket som utgör 16 % och finns i de södra delarna av Zimbabwe. Ca 200 000 vita finns i landet. Dessa är ättlingar till de brittiska och sydafrikanska invandrare som började strömma in i landet på 1890-talet. Ndebele är indelat i tre sociala klasser. Överst i rang står zansi, som anser sig vara zuluättlingar, därunder enhla av sothoättlingar och underst loswi eller holi, som räknas som ättlingar till urinvånarna.
Sparat under: Ubildning
Före självständigheten år 1980 hade Zimbabwe ett segregerat skolsystem med skilda skolor för den inhemska befolkningen och för den europeiska och asiatiska minoriteten. Ännu inpå 1990-talet var resurserna olika för de båda delsystemen. Primärskolan som är obligatorisk och börjar vid 6 år och är 7-årig, dock kontrolleras inte närvaron. Man räknade 1995 med att ca 80 % av en ålderskull fullgjorde alla sju årskurserna i primärskolan. Den tidigare kostnadsfria undervisningen i primärskolan är sedan 1991 belagd med behovsprövad avgift som lägst är några hundra kronor/år, vilket motsvarar en halv månadslön för de lägst betalda. Klasserna är stora med ca 40 elever och man har många prov. Om man har råd att gå i de privata skolorna är det ofta bättre kvalitet på undervisningen och klasserna är dessutom mycket mindre, 20-25 elever. I städerna är skoluniform obligatorisk, men på landsbygden är det inte lika noga. All undervisning sker på engelska, shona och ndebele. Om man har råd går man vidare till sekundärskolan som är antingen 4-årig (med avgångsexamen på O-level) eller 6-årig (med A-level-examen, vilken ger behörighet för inträde vid universitet). Endast 5% läser vidare till det som kallas A-level. Utbildningssystemet har en markant brittisk prägel. Fram till 1990 hade landet endast ett universitet, i huvudstaden Harare, men då grundades i Bulawayo, den största staden i ndebele-minoritetens område. Bulawayo är ett nationellt universitet för naturvetenskap och teknologi samt ett mindre, privat metodistuniversitet. Därutöver finns ett antal college, främst lärarutbildningsanstalter. De övergripande problemen för utbildningsväsendet är brist på resurser och låg kvalitet. Nationella och internationella biståndsorganisationer har dock genom utvärderingar och planering sökt ange riktlinjer för förbättringar. År 1997 beräknades 15 % av den vuxna befolkningen vara analfabeter.
Sparat under: Religion
Ca 25 % av Zimbabwes befolkning är (1999) kristen; de flesta är protestanter. Romersk-katolska kyrkan och olika inhemska kyrkor har också en stark ställning. Knappt 25 % är anhängare av inhemska afrikanska religioner. Ca 50 % bör alltså höra till den grupp som är delvis kristen, delvis traditionellt troende. Bland små minoritetsreligioner märks främst islam och bahai.
Sparat under: Näringslivet
Åren närmast efter landets självständighet (1980) karakteriserades av mycket snabb ekonomisk tillväxt. Detta förklaras till stor del av att de sanktioner som riktats mot landet under inbördeskriget lyftes och att den på grund därav snabbt ökande utrikeshandeln medförde en stark stimulans av ekonomin. Tillväxten var dock ojämnt fördelad, och utvecklingen inom jordbrukssektorn präglades av starka växlingar beroende på torka samt fallande och varierande världsmarknadspriser på de viktigaste avsalugrödorna. Landet har gynnats av att de olika sektorernas bidrag till BNP har varit mer balanserade än i många andra länder i Afrika. Omkring mitten och under andra hälften av 1980-talet förändrades emellertid den ekonomiska utvecklingen, och tillväxten förbyttes i fallande och avstannande tillväxttal, vilket 1991 drev landet att införa ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram (ESAP) i syfte att liberalisera ekonomin och öka den privata sektorns roll. Den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet var ojämn. Ökande skulder tillsammans med budgetunderskott lade grunden för 2000-talets djupa kris med stigande arbetslöshet och ökande levnadskostnader. Turismen har minskat dramatiskt, och en del utländska företag har lämnat landet. Många områden är hungerdrabbade, men regeringen vägrar låta internationella organisationer distribuera mat och har anklagats för att vägra ge livsmedel till personer som misstänks stödja MDC (Movement for Democratic Change) vilket är oppositionspartiet.
Sparat under: Klimat
Höjdförhållandena i Zimbabwe medverkar till att klimatet blir solrikt och nederbördsfattigt. Torrtid råder under maj-september och regntid under oktober-april, då nederbörden förstärks genom monsunvindar från Indiska oceanen. Nederbörden i de östra högländerna är 1 000 mm per år, medan den längst i söder är 400 mm per år.
Sparat under: Referenslista
Afrika grupperna – http://www.afrikagrupperna.se/cgi-bin/afrika.cgi?d=s&w=1187
Nationalencyklopedin – http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=350077
Landguiden – http://www.landguiden.se
